Dramatiker

Kent Andersson växte upp i en arbetarfamilj med sex syskon. De bodde i stadsdelen Rambergsstaden på Hisingen. Hans enkla bakgrund har präglat många av hans dikter, sångtexter och teaterpjäser. I tonåren arbetade han på pappersbruk innan han gick till sjöss. Tillbaka i hemstaden kom han i kontakt med Atelierteatern där han gjorde sin skådespelardebut. Han filmdebuterade i Vildfåglar 1955. Han kom in vid Göteborgs stadsteaters elevskola 1958 och i början av 1960-talet gjorde han sina första TV-roller. Han började tidigt skriva pjäser och regissera. Tillsammans med Bengt Bratt skrev han den uppmärksammade trilogin Flotten, Hemmet och Sandlådan 1967-1969. Dessa tre pjäser har spelats flitigt runt hela Europa och filmatiserades för TV 1972 med Kent Andersson i rollistan. Bengt Bratt och Kent Andersson skrev även manus till TV-serien Blå gatan, som ibland kallats för Sveriges första såpa.

I slutet av 1970-talet var Kent Andersson engagerad vid Folkteatern i Göteborg där han bland annat svarade för de politiska Kvastrevyerna. Urgöteborgaren Kent Andersson lämnade hemstaden för några år vid Dramaten i Stockholm i slutet av 1980-talet. Under stockholmssejouren gjorde han också en egen revy Kent på Göta Lejon och spelade i farsen Oj då, en till! på Folkan.

På TV och film medverkade Andersson flitigt. Många minns honom som den försupne Ville Vingåker i den folkkära TV-serien Hedebyborna 1978–1982. Hans göteborgsfilosof i Göta Kanal från 1981 är en annan minnesvärd roll. Han drog sig inte heller för att spela buskis och samarbetade gärna med Stefan & Krister i några av deras produktioner. Till hans mer seriösa roller hör småföretagaren i Kjell Sundvalls Dom unga örnarna 1982 och som torghandlaren i Storstad 1990–1991. I TV-serien Duo jag (1991, tre delar) spelade han den ene i ett par, med Gösta Ekman som motspelare; regissör var Marie-Louise Ekman.

Mellan 1996 och 2004 skördade Kent Andersson stora framgångar med egna revyer på teatern Aftonstjärnan på Lindholmen i Göteborg. Han erhöll Svenska Akademiens teaterpris 1970, Teaterförbundets De Wahl-stipendium 1971 och den kungliga medaljen Litteris et artibus 1980. Han var den första mottagaren av Lasse Dahlquist-stipendiet 1989 och utsågs till filosofie hedersdoktor vid Göteborgs universitet 2005.